Oj, alla dessa känslor och tankar. Jag känner mig lika ledsen som jag gjorde då, när det stod klart att det var min tur att packa väskorna och lämna slottet. Jag var beredd, men man kan aldrig vara riktigt beredd om ni förstår vad jag menar. Denna resan har givit mig så mycket, både fyskiskt men framför allt psykiskt. Att få hjälp av sådana proffs med guldhjärtan som Mårten, Tanja & Kristin. Det är ta mig fan obeskrivligt. Det som är ännu mer obeskrivligt är kärleken jag känner och smärtan över att inte få ha dem nära mig varje dag, dessa fantastiska deltagare. Alltså jag blir nästan lite galen av saknaden efter dem och av den kärlek mitt hjärta fylls av för dem. Ja, trots att ni röstade hem mig era rövar ;)

 

Jag lämnar över min ljusblåa tröja till Markus, och ta dig fan din jävla finne om du inte bär den med stolthet! ;)

 

Men som Arnold S skulle säga, I'll be back dolls, just wait and see. 

PUSS

 

 

 

Jag gick till ICA och köpte en kesella när kvinnan i kassan informerar mig att jag är med i dagens Kvällsposten. Javisst, där på framsidan var jag och Eurovision. En helsida, värd att läsa! ;) 

 

 

Jag vet att många har undrat om vi bara gick efter vågen, vilket vi ej gjorde... Here we go. 

 

- 16 cm BOOM! 

I dagens avsnitt fick jag och Hannah gå igenom den svåraste utröstningen någonsin. Jag kommer aldrig någonsin kunna beskriva för er i ord eller skrift hur det kändes, man måste gå igenom det för att förstå till hundra procent. Men, jag ska försöka förklara så gott det går. Det blev ganska snabbt att jag, Hannah, Martin och Markus var en kvartett som umgicks jämnt. Jag kom utan tvekan Markus närmst på slottet och utan honom hade jag aldrig klarat den resan jag gjort idag. Jag träffade Markus redan på vår slutaudition i Stockholm där vi klickade ganska snabbt. Så det föll ganska naturligt att vi kom varandra närmre på slottet. För mig personligen var det både det lättaste och svåraste beslutet vem jag skulle rösta hem. Det fanns inte i min värld att jag skulle kunna skicka hem den människan jag stod närmst. 

 

Samtidigt så satt Hannah i samma sits med Martin. Jose, mi amor. Denna människan har har förgyllt mina dagar på slottet, varje dag. Dem få magmuskler jag har idag är tack vare Jose, för det finns ingen som får mig att skratta så mycket som mitt spanska hjärta. Vi kom varandra otroligt nära och jag seriöst skämms än idag över att behövt ta det beslutet, att behöva lägga min röst på en kämpe som aldrig ger sig. 

 

Gällande "skiten" vi fick angående utröstningen. Jag kan säga som såhär, jag skriver öppet och ärligt nu. Vid det tillfället var jag sååå arg och frustrerad över situationen, över att dem människorna jag älskar mest satt i skiten och vi skulle avgöra vilka vi skulle skicka hem. När man är i den lilla bubblan så är känslorna tusen gånger starkare och man tar kanske inte dem bästa besluten alltid. Det blev vissa "hårda" ord och jag kan väl säga det direkt att min första tanke var väl kanske inte att springa fram till Marie och krama om henne. Jag ville självklart säga hejdå till dem jag precis röstat hem. Jag och Marie har idag pratat ut om allt som hände på slottet and it's all good in the hood. 

 

 

 

I Tisdags satte jag mig på ett tåg upp till Stockholm, där Kristin hade ordnat en BL träff. Jag kommer dit och möter upp min andra blåa hälft Hannah, vi sätter oss på en uteservering och glassar i den stekheta solen i väntan på Jose och Simon som skulle hämta upp oss. Vi kollar efter en stor svart typ stadsjeep, när vi ser att vi letar efter helt fel bil. Dem dyker upp i en miniatyr bil. En röd Nissan Micra. Vi började skratta så vi kissa ner oss nästan. Absolut, vi har gått ner, men dude. 4 personer i den bilen plus att vi skulle hämta upp Emma. En syn för gudarna.

 

Det är helt fantastiskt, det finns ingen på denna jorden som får mig att skratta så mycket och så länge som Jose och Simon i duo. Speciellt Jose, alltså mi amor. Du är underbar.

 

Det bar av till fantastiska Kristin, vilken människa. Hon är fantastisk på alla sätt och vis, det finns inget med ett större hjärta än den kvinnan. Om det inte vore för henne skulle jag inte ens kunna ha tagit mig till Stockholm.

 

Väl hemma hos Kristin så satt vi och drack lite vin och skumpa, hoppade studsmatta och umgicks. Även hennes mamma Barbro var där, lika varm och go som Kristin. It's like a gen, det är en sådan familj dem är helt enkelt. Vi käka en fantastisk middag och bara pratade om allt och inget fram tills avsnittet började, som vi såg på tillsammans.

Efter det drog vi iväg till Scandic Malmen och mötte upp Anna Melander från förra säsongen. Vilken härlig människa, rar och go! Love her.

 

Jag sov över hos Emma och dagen efter var det bara till att sätta sig på tåget till Malmö igen, hur lite jag än ville.

Vi saknade såklart Chrittan (Christian) och Buddy Love (Markus) som inte kunde komma, och som Emma skrev på sin blogg man tänker tillbaka när jag, hon och grabbarna var i Fjällen, fyfan vilken härlig helg!!

Jag kan inte i ord förklara hur lycklig jag är över mina nyfunna vänner. Jag älskar dem med hela min existens och jag är helt galet kär i dem. Jag kommer göra ett inlägg om dem senare ikväll! Kika in då!!

 

Vilken vecka!! - 5,5 kg! Är i Stockholm hos Kristin, bloggar mer ingående imorgon! 

 

 

Missa inte kvällens invägning på sjuan kl 21.00. Då ska jag upp i duell mot en "viss spanjor"

 

 

Jag kan ta mycket, jag kan ta att folk har åsikter om mig, om programet, ja i princip allting. Men, när man hoppar på den absolut mest betydelsefulla, varmhjärtade, jordnära och genuina personen som vandrar på denna planeten då räcker det. Det är då min annars stora käft inte kan hållas stängd längre. 

Att påstå att "begravningen" var lite over the top och beyond, absolut. Ha den åsikten. Ha vilken åsikt ni vill, om vad ni vill, men ha kött på benen först. Om vi är 14 deltagare i detta programet och vi alla delar åsikten om att detta programet har räddat vårt liv, och jag kan garantera att personen som denna kära psykolog Eva Rusz kallar för elak osv är den största delen till att vi lyckats. Jag har sagt det innan jag säger det igen, hade det inte varit för Kristin Kaspersen så hade jag varit i mitt mentala vakum, i min gråa vardag där jag var olycklig varje dag. Där jag är idag, där jag känner att gräset är grönare på min sida, där jag kan känna mig lycklig kanske inte hela dagen varje dag, men ialla fall en stund varje dag, det är tack vare den mest fantastiska och kärleksfulla människan jag fått lära känna. Så TACK Kristin för att du finns, för utan dig hade varken jag eller någon annan av oss deltagare varit där vi är idag. 

 

Eva Rusz, jag kan inte minnas mig ha läst eller hört något positivt från dig. Så kanske kära du, ska du analysera dig själv först och främst och sen fokusera på oss 14 numera lyckliga deltagare med lager av löshud och eksem. 

 

Tack för mig.

 

 

 

Veckans invägning är ju utan tvekan den sämsta invägningen i Biggest Losers historia. Som ni kanske såg så gick det inte sådär lysande bra. Ni har ju inte sett hur vi har ätit tidigare eller hur vi åt den veckan, så självklart ska ni få lite inside information. 

 

Vi räknade kalorier stenhårt och gick efter recept och tips som vi fick av Mårten. Han har sedan dag ett tjatat hål i huvudet på oss om att vi måste äta kolhydrater med tanke på mängden vi tränar. Just denna veckan så förändrades  just en sak, det var en annan person som kom in och berättade om hur vi skulle äta. Jag säger verkligen inte att personen inte kan sin grej, för han är jätte rar och duktig. Men jag tror inte att det funkade just i detta sammanhanget. Så, då vet ni det!

Jag minns det som om det var igår, fyfan vad dåligt alla mådde. Utan tvekan... Jag minns bäst Simon, han typ höll på att dö. Bokstavligen talat. Han låg i en soffa i loungen och typ var sjukt ledsen. Vilket jag förstår med tanke på hur mycket han kämpade. 

 

Ny vecka, nya tag. Jag längtar tills nästa vecka! Vem tror ni åker ut på Måndag?

 

Först och främst måste jag säga, vilket jävla avsnitt! Jag älskar det, jag älskar att Mårten bara typ YOLO, skriver på väggen. Jag älskar mig och Simon under hela programet. Jag älskar Joses kommentar till Simon

 

Simon; Här brukar jag promenera varje morgon

Jose; Yeaaaah right!

 

Haha, fantastiska människor. Jag är så kär i dem! Tävlingen va ju kul, not. Alltså min röv hade blåmärken efter den tävlingen. Men lätt värt för VI VANN!!!! WOHOOOOO

Vad tyckte ni?! Vad tyckte ni om vinsten?
Imorgon är det invägning, belive me. Ni vill INTE missa det!

 

 

 

 

Kvällens avsnitt var så känslofyllt för mig, ja för oss alla förmodar jag. Först och främst, känslorna kring den enorma orättvisan. 6,1 kgs försprång andra veckan är helt utom mitt förstånd. Jag kan inte förstå att man lägger en sån enorm summa som bonus. Igen, andra jävla veckan. Är det något jag hatar så är det orättvisor. Just saying....

 

Utröstningen, jag minns hur mycket jag grät. Det var verkligen mitt känslomässiga breaktrough. Jag har inte gråtit så mycket som jag gjorde då, på flera år. Jag minns det som igår. Kristin kom fram och kramade om mig och jag sa något i stil med att "såhär mycket har jag nog inte gråtit under hela min livstid" och då tittade hon på mig och sa "då var det väl på tiden, det är okej att känna och gråta" Något sådant, som satte så sjukt djupa spår i mig. På ett väldigt bra sätt. Det fick mig att tänka, att känna och framför allt att våga. Det är så mycket ni inte får se som hänt och som påverkat. Det är tack varje många fantastiska deltagare, kristin, tanja & mårten som jag vågade släppa min mur som jag byggt under så sjukt många år. Ni fick mig att börja känna igen och jag kan inte vara mer tacksam. 

 

 

Det är fyra minuter kvar, jag tar förgivet att ni sitter bänkade! Det gör verkligen jag! Denna veckan är vecka nummer två, även kallad för "killerweek". Den enkla anledning är att vecka nummer två är i alla lägen mycket svårare att gå ner i vikt än tex. första veckan. Det röda laget har denna veckan en bonus på 6,1 kg. Det är en helt sjuk fantasisiffra som tro mig, fortfarande gör mig förbannad att man ens kan få. Men men, skrällar vi? Vem åker ut? Frågorna är många men svaren får ni NU! 

 

Jag kan säga att detta avsnittet blir sjukt känslosamt så fram med näsdukarna!

 

God morgon dolls! 

Äntligen måndag igen, det är ju något jag aldrig trodde skulle komma ur min mun. Men måndag betyder inte bara ny vecka och nya möjligheter, det betyder numera att det då äntligen är ett nytt program av BL. På sjuan ikväll kl. 21.00! Jag kan lova er att det kommer bli wild and crazy!! Jag vill ha era åsikter om programmet! Vad tycker ni, so far so good? 

 

Första steget någonstans är att inse sitt problem, att inte förneka att det är faktiskt mig själv jag ser när jag går förbi spegeln. Att inse att vågen inte är sönder när den visar 155,1 kg utan att det är verkligen det jag väger. För det kan jag ofta uppleva att man lever i någon sorts förnekelsebubbla som man bara blåser upp mer och mer för var dag som går. Men bubblan måste spricka och man måste ta tag i sitt problem förr eller senare. Frågar du mig så skulle jag vilja säga att förr är mycket bättre än senare då det bli svårare och kanske tom senare är alldeles försent.

 

När man börjar en förändring så är mitt A och O att man verkligen vill. Har du inte den genuina viljan så att du verkligen känner med hela din kropp och själ att "ja jag vill detta!" så är det inte ens lönt att börja. Ursäkta om jag är hård nu, men på riktigt. Du måste ha bestämt dig till 100% innan du ger dig in i det, annars slösar du både tid och energi.

 

Några saker som jag har lärt mig av Mårten och som jag aldrig hade klarat mig utan är våga-vilja-förändra.
Att våga ändra på sig är något jag aldrig har tänkt på tidigare, men som naturligt faller på plats nu. Jag utgår ifrån mig själv och jag kan erkänna nu. Jag har många gånger stoppats av att göra min förändring för att man är rädd för något nytt. Nya saker är ibland läskiga, så då väljer man att vara "bekväm" (fast att leva i den kropp jag har gjort i så många år har varit det mest obekväma någonsin) och leva så som man alltid gjort, på gott och ont. Mer ont än gott. Vilja, igen, har du inte viljan så är det inte ens lönt. Min åsikt helt enkelt. Förändra, kort och gott just do it. Action speak louder then words.

 

Jag säger inte att en förändring i vilken form det än är av är lätt, jag säger inte heller att det är det svåraste ni någonsin kommer att göra. Det är väldigt individuellt. Jag säger däremot och det kan jag stå för fullt ut.
Det är nödvändigt. Sen får det göra hur ont det vill, det får ta emot hur mycket det vill men när man står i mål, så har man glömt allt det och det är det bästa beslutet du har tagit i ditt liv att våga - vilja - förändra.

 

Veckans två avsnitt är avklarade. Vad tycker ni? So far so good? Inväningen ikvällens program var sjukt bra. Jag är så sjukt stolt över alla fina människor. Jag är jätte stolt över att ha varit en del av det svarta laget och glad såklart. Mer peppande lagkamrater får man leta efter säger jag bara. 

-7,9 kg är en siffra jag är sjukt nöjd med. Jag är så fylld av olika känslor just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Alla fina kommentarer, sms, samtal osv jag fått från folk jag både känner och inte känner värmer varenda liten cell i hela min kropp från topp till tå. Tack! Ni anar inte vad det betyder!!

Alltså premiären av biggest loser sverige ikväll tyckte har personligen var fabulös! Jag älskade avsnittet och märker redan att det kommer bli intensivt. Jag hann skratta ich gråta 5 minuter in på avsnittet! Såg ni det? Vad tyckte ni?

 

vackert att jag vet hur man använder en toalett. 

 

 

Ikväll om 1,5 timme är det äntligen premiär! Förstår ni vad sjukt? Jag dör, bokstavligen talat. Det ska bli så sjuuuuukt kul och spännande. Ni hänger väl med?! Biggest Loser, sjuan kl. 21.00.

 

Det har blivit en stor uppståndelse kring årets Biggest Loser affischer. Ni kanske har sett dem på stan, tunnelbanor, busskurer osv. För det första måste jag säga att Karin och Simon är helt fabulösa och söta på bilderna. Älskar dem, fina människor det där! Sen kan jag väl säga det att jag förstår att vissa blir upprörda och att det sänder ut fel signaler, men jag känner lite att ha mer kött på benen innan man blir alldeles för upprörd över det. Vad tycker ni? 

Imorgon smäller det, det känns overkligt samtidigt alldeles fabulöst och pirrigt! Jag tror att pusselbitarna kommer falla på plats efter att man sett programet och får ett helt sammanhang. 

 

Oh, det har kommit en ny trailer för BIggest Loser Sverige nu! Visst är den söt?

 

Klicka HÄR för att se den

 

 

 

 

 

Glad påsk kära ni! Vi kör en påsk ala biggest loser och ger fan i godiset! Jag önskar er en fabulös påsk fylld med äggvita, keso och en jävla massa träning! 

 

Här nedan har vi årets påskägg som jag fick utav mina föräldrar. Till vänster ser ni ett smörigt och väldigt gulligt kort där dem helt enkelt uttrycker sin oändiga kärlek och stolthet. Jag tänkte dra en snabb analys över detta ägget.

 

just nu efter att Biggest Loser Sverige börjar sändas. Jag är helt pirrig i hela kroppen och själen. Jag vet att jag är helt frenetisk men det är bara för att jag vet hur bra detta kommer att bli. Ni kommer att älska det och ni kommer att älska deltagarna så som jag gör. Tro mig, det är utan en sekunds överdrift eller tvekan världens finaste människor, lär känna dem lite såhär i förväg HÄR.

Biggest Loser Sverige 2013 kommer att vara episkt, i just know it!

 

 

 

Vill ni lära känna mig lite bättre? Klicka på bilden nedan! :)

 

 

Om ni inte kan se videon tryck HÄR för att komma till trailern!

Äntligen!! Gud vad jag har fått bita mig i tungan och hålla käften om detta! JAG ÄR ALLTSÅ MED I BIGGEST LOSER SVERIGE 2013!!! Fattar ni eller? Ni vet hur jag är, pladdrar utav satan...därför har jag undvikit er, ni vet att jag aldrig skulle göra så medvetet. Jag var tvungen, annars skulle det hoppa grodor ur käften på mig.

Okej, men med både glädje och sorg har jag begravt Kattasfett och det är alltså Kattas.nu som gäller from nu. Ny designe är påväg och den kommer bli så sjukt bra. Sålänge kan ni väl gå in på facebook och gilla min Officiella Biggest Loser sida!! tryck på bilden nedan för att komma dit, okej är ni redo för en jävla resa?

 

 

Jag är seriöst på världens finaste och vackraste ställe just nu. Jag sitter i täckbyxor, glajjorna är på och solen bränner i ansiktet. Bydalen mina vänner, det är där jag är. För två dagar sedan ställde jag mig på ett par skidor för första gången. Det gick oförskämt bra för mig, vissa kallar det för nybörjartur själv väljer jag att kalla det för naturbegåvning. 

 

igår drog vi iväg på en annan backe, smalare än den jag är van vid. Jag får upp en fart och får inte stopp på skidorna! Jag får panik, ni vet när man ser sitt liv gå i rewind och man hinner tänka att man varit tacksam för livet man fått leva. Jag förberedde mig inför döden. Tills mitt smarta ass kom på att jag i farten skulle slänga mig i den djupa snön och hoppas på det bästa. Det såg så mjukt och fridfullt ut. Väldigt inbjudande...

Ojsan vad jag inte hade förväntat mig den hårda smällen. Haha, japp! Livrädd blev jag och ballade ur psykiskt! Av med skidorna fort som fan, så började jag traska neråt i mina pjäxor. Men det höll ju inte riktigt. efter jäääävligt många om och men, några flabbar minttu och lite tålamodstestande på mina skidkamrater så tog jag mig ner. Med nöd och näppe. Jag är skyldig Christian några vändor till en psykolog så han kan bearbeta mitt gnällande på nedvägen. 

 

Idag har jag åkt två åk, i min vanliga backe. Det kändes bra, men why push the luck. Det räcker nu, jag checkar ut för denna gången, tackar och bockar och säger på återseende kära bydalsfjällen! 

 

Den bästa stunden på dagen kan jag nästan svära på är morgonen. Absolut inte när klockan ringer kl 05.00 och jag vill skjuta mig i lilltån så trött jag är, men när jag väl är uppe och kommer iväg på min promenad. Då solen sakta med säkert kommer upp och det är alldeles tyst och fridfullt. Sjukt härligt!

Vilken är er bästa stund på dagen?